Sunday driver

Det finns någon som inte gillar söndagar, det finns någon som hatar söndagar. Jag är ok med söndagar, men vill göra dessa dagar lite lättare för denna någon. När jag gör detta, förändras mina söndagar från ok till fantastiska. Kanske för att denna någon är fantastisk?

Som ni förstår så blev det en premiärhelg utan kaptenens närvaro. Söndagen blev...speciell. Ibland, rättare sagt ofta, är det dem där små små sakerna som gör att man känner sig förbannat tillfreds med tillvaron. Det gjorde jag i söndags. Har till och med haft tid att tänka på det, så pass att jag kände av det lite under måndagen också.

Jag såg dock en glimt av uppvärmningen inför söndagsmatchen på min lokala idrottsplats. Nu har jag nämligen förstått vilka (ja, i mitt fall finns det två lag att välja bland) som är lagen som spelar närmast min bostad. Men det får avslöjas vid ett senare tillfälle. Har dessutom ägnat lite tid åt att försöka mig på lite planering (inte min starka sida, free spirit and all that) inför säsongens matchbevakning. Jag har redan en inskriven, men efter en titt i schemat kan den krocka med jobbet. Får se om jag hittar en lösning på det där. Men som sagt planering är inte min starka sida. Dessutom är halva charmen att ögna igenom Sport idag och se vad som bjuds. Man kan väl säga att planeringen främst handlar om vilka ställen jag skulle vilja besöka. Har hittat en riktigt outsider som kan bli intressant.

Liten tuva välter ofta stort lass. Wigan, hatade Latics, slog Manure och på måndagskvällen visade dem sig från sin allra obehagligaste sida när dem stal tre poäng på emiraten. Keep the faith, northern soul...ja, dem överlever nog ännu en gång. Lördagens match, Arsenal vs ryssen, är nu hetare än het! Blir det gravöl eller segeröl på bemärkelsedagen? Det är ju fan, nu blir det en sån där spänd ofokuserad resa fram till att domaren blåser av. Inte för att jag håller scum-supportrar högt, men jag håller med den där snubben från the fighting cock, det är som jobbigast innan och under matcher av hög dignitet. Efteråt, oavsett utgång, brukar man veta hur man ska hantera det. Om än, kanske ibland lite väl destruktivt. Jag håller låg profil. Igår visade sig återigen what goes around comes around. Mitt häcklande och något svinaktiga beteende mot P under dagen (1-5, say no more) var givetvis den absolut största anledningen till att Arsenal föll. Nä, som sagt, nu är det läge att vara ödmjuk och hålla sig jävligt passiv. Matchen på lördag är såååå viktig, hör du det Walcott? Du var nämligen f***ing rubbish igår!

Intressant FA-Cup final stundar i maj, på mer än ett sätt. Liverpool vs Chelsea, rött mot blått, Marit vs Becks. Så klockrent på något vis. Känns nästan som att det här är läge för ett litet bet. För er som inte vet, så går paret i väntans tider. Jag lägger mina slantar på att barnet i framtiden kommer sympatisera med det lag som vinner FA-cupen 2012.

Schwarz med man

Har nu sett första avsnittet av mästarnas mästare. Skönt gäng, försöker dock bortse från förändringen med två grupper. Ska bli roligt att se vad Schwarz har att komma med. Lade märke till att han kapat manen, såg för jävla valpig ut ett tag. Inte alls som man var van att se honom under glansdagarna. Nu blev Stefans sejour i Arsenal kort, men kul att det nu varit med två Gooners i mästarnas mästare. Det få bli min vinnarhäst. Även om jag gillar Slangen, han verkar riktigt skön...inte barnslig, men lite "ovuxen". Mitt hockeyintresse har som jag tidigare nämnt avtagit markant dem senaste åren, men satan vad nostalgisk jag blev när dem visade Håkan Loob's film. Det var en lirare det! Har en gammal VHS liggande på vinden, C of Champions, filmen om när Calgary Flames (med Håkan Loob) vann Stanley Cup genom att slå Mats Näslunds Montreal Canadiens. Det var från tiden då jag verkligen gillade hockey. Klassiska bilder när Loob gör mål på Minnesota North Stars som spelade i coola (egentligen skitfula) gröna tröjor...och jag vet inte varför, men jag hajade till när jag såg Albelin på ryggen av en av landslagströjorna. Tommy Albelin, vad gör han idag? Jo, den före detta New Jersey Devils backen är tydligen assisterande tränare för farmarlaget Albany Devils, Han verkar ha rotat sig over there.

Kommer det någonsin komma fram svenska mittfältare i Schwarz/Thern-klass? Med risk för att låta negativ, men jag tror inte det. Men vem vet, kanske Simon har det i sig? Pratade MFF med S igår. Började av någon anledning dra upp namn som just Thern och Schwarz, men också Jocke Nilsson, Torbjörn Persson, Janne Möller och Magnus Andersson. Skulle påbörja en liten historielektion om hur riktiga fotbollsspelare har inställning och karaktär, men kände att vi inte riktigt nått det stadiet än. Men, jag uppskattar att hon orkar lyssna ibland.